Det fjärde P, dvs. marknadskommunikation, måste stöda de tre andra P

Boken Markkinointiviestintä: merkitys, vaikutus ja keinot skriven av Pirjo Vuokko (2003) var på samma gång både intressant och lite tråkig. Den behandlade väldigt omständligt marknadskommunikation och dess roll samt dess verkningar, betydelse i byggandet av företagsimago eller brand och det hur man planerar marknadskommunikation. På grund av dessa grundliga beskrivningar finns det enligt min åsikt ändå ganska mycket upprepning i boken. Det här var inte enbart en dålig sak eftersom det hjälpte mig att bli medveten om det hur mycket potential marknadskommunikation har om man försöker använda den på klokt sätt. Det är förstås sant att allting inte kan kontrolleras men en noggrann planering av marknadskommunikation hjälper att nå de där målen som man har ställt upp i ett företag eller i en organisation. Jag är säker på att jag skulle kunna senare använda den här boken som en hjälpmedel när jag i framtiden sköter marknadsföring och speciellt marknadskommunikation i kulturbranschen.

Jag lärde mig att marknadskommunikation delas till sex kategorier: personligt försäljningsarbete, reklam, säljfrämjande åtgärder, PR-verksamhet, publicitet och sponsring. Den följande saken borde förstås vara självklart: all planering av marknadskommunikation måste basera sig på planering av marknadsföring som för sin del måste grunda sig på saker som definieras i organisationens strategi. Den här saken anknyter också till begreppet integrerad kommunikation (eller totalkommunikation) vilket betonar att alla medel av marknadskommunikation måste stöda varandra och skapar en helgjuten verkning. Speciellt i detta sammanhang måste man komma ihåg betydelse av en fungerande intern kommunikation.